Efter minst 4 års uppehåll med "bruksträning" så var det äntligen dags igen, tillsammans med Therese x 2, Carina och Lotta så gav vi oss ut i Svedalaskogen med siktet inställt på bruksspår och uppletande.

Beet fick för första gången i sitt liv en liten introduktion på bruksspåret, man kan väl säga att han är helt ospårad innan...jag kan nog inte räkna mina 2-3 misslyckade IPO-spårförsök som nån form av spårerfarenhet    Vi bestämde oss...eller Therese N bestämde åt mig, att vi skulle köra med levande retning och slut första gången. Sagt och gjort, Lotta kampade lite med Beet innan hon försvann ut i skogen, och där stod vi sen i 4-5min redo med sele o allt...sen var det dags! SPÅRA! och det gjorde han....fantastiskt bra, redan efter 20m hade Lotta "tappat" en träapport som Beet markerade, den kampade vi jävlar med innan den böts mot godis och spåret gick vidare, en vinkel och en böj å långt därinne i skogen hittade vi Lotta å som Beet blev glad, den roliga med kampdutten, hade med sig kampdutten i skogen OXÅ!! Vilken lycka och vilken glädje matte kände i änden av spårlinan, lycka, glädje och en förjävla bra KÄNSLA!!!

jag och Beet iväntan på att spåret/Lotta ska komma till slutet och hitta ett gömställe...

Sen var det dags för uppletande, en relativt smal ruta men med korrekt djup. Zegra och jag gick ut i botten av rutan där vi lämnade våra två kampduttar i varsitt hörn, PLÄTTLÄTT sa Zegra, det här minns jag, först den ena och sen den andra! Ut med Zegra på stigen och hon fick inte se var Therese N la ut duttarna, samma visa igen...klockrent även om det var liiiite mer nosarbete den här gången. Tredje vändan, klurade Therese till det men till slut så fick vi tag i den sista dutten som låg nära oss...den andra hängde i en gren men det var lättare.

Zegra riktas upp inför utskicket i rutan, i bakgrunden...peppad publik, redo med segerrop å pompombollar 

Beet, samma upplägg här men med en sak till att börja med...med matte ut och lämna, att hämta in den grejen var inga problem, men när det var utan retning så krävde det liiite mer näsa MEN som han uppskattade publikens applåder och hejarop när han hittade sina saker...gullegrisen, några gånger till så han vet vad det handlar om så kommer det gå som tåget. 

 GLÄDJEN över att hitta ett liiiite svårare föremål ute i rutan, Beet och jag

Summa: SÅ HIMLA NÖJD!! Bruksspåret känns så mycket mer naturligt för Beet än IPOspåret, jag ska ta mig en titt på appell och lägrelydnaden och se om jag blir peppad på att sadla om Beet till 100%...synd bara på att han biter så jäkla bra   ahhh man kan inte få allt!

Nästa gång med Zegra så ska jag testa ett bruksspår så får vi se vad det ger, hon har ju appelllydnaden mer eller mindre klar så hon är ju redo att startas, behöver bara traggla framförgåendet lite innan. Uppletandet bara köra på, dags att testa olika föremål å inte bara de små duttarna.

Nästa gång med Beet: kör på, prova på, utveckla spåret och i uppletandet, köra på exakt samma sätt tills polettern trillar ner till 100%

Ni vet att i varje hundtränares liv så slår plötsligt ett hallelujlamoment till, för mig är det när hundens "poletter" helt plötsligt trillar ner och dom förstår det där man nött, nött och åter nött de sista veckorna.

Jag kan väl inleda med informationen om att jag har tränat mina hundar SPARSAMT under sommaren, vi har liksom lagt allt krut på Oops och X under perioden maj till augusti, mina hundar har fått stå tillbaka lite för husses framfart. Livspusslet med småbarn, bonusbarn, massa hundar, jobb och satsningar gör att man faktiskt inte riiiiiktigt får tid till ALLT, då får nått stå tillbaka medans det satsas på vissa.

Men nu är vi på banan igen, och igår på träningen så ramlade poletterna ner!

Zegra gjorde ett superpass, jag är kräsen, Zegra har vad jag själv kallar "utbildningsstopp" men igår så hade lydnaden tagit flera kliv på utbildningsstegen! Vår plan är att få klart med LP1 innan vintern, sen får vi se.... Zegra ska paras på nästa löp. Jag önskar med facit i hand att jag lagt mer krut på henne och låtit henne få ta mer plats i min flock och satsat även på henne, hon har SÅ mycket kvaliteter som så många andra hundar saknar. Hon är ingen skyddshund men en utmärkt spår, lydnad, upplethund....synd bara att inte hennes matte kunde fatta det i tid och tränat/tävlat rätt grenar med henne!

Beet'an och jag kämpar vidare med fotgåendet, han är SVÅRtränad i det momentet, kroppen är hög, lång och stor! Beet har ingen kroppskontroll och benen far åt alla håll, sista månaderna har det mer eller mindre känts som jag har "styrt runt" honom på plan, men så igår så bara "klickade det till" och poletterna trillade ner och han tog egna iniativ till utveckling av momentet! Just pga hans okontrollerade kropp så kör jag inga detaljövningar i dagsläget utan mer inkallningar, framåtsändande = fart och fläkt moment helt enkelt.

STATUS i flocken.

Oops är pensionär, han tränas regelbundet enbart för att hållas igång, just nu kör vi "avdressyr", ordförståelse mm vi tränar så olikt som möjligt mot vad han och Ossian gjort de sista åren.

X, nu är det kexes tur att stå i fokus efter Oops. Ossian och X tränar för fullt.

Zegra, ska tävlas i lk1 under hösten/vintern, målet är LP1 innan snön faller

Beet, tränas sakta men säkert, han fyller 1 om ett par veckor och då står röntgen på schemat!

Fiwi, är mest med och har kul, samma här, hon fyller 1 i slutet av november och ska röntgas.

A-kullen fyller 1år den 5/11 då är den röntgen som gäller, sen är det planerat MH i april/maj 2013 :)

*over & out*