Gårdagen tillbringades i Söderköping med Bus och Ace....vi tar väl det positiva först för enkelhetens skull

Ace fick ett andra utlåtande av Krister på Artrokliniken, ja han har ett L7S1 problem, men ett väldigt litet sådant, så pass lite så han bör knappt märka av det + det håller på att växa samman på ena sidan, så fort det växt ihop ordentligt så kommer han inte har några problem av det. Vi frågade om restriktioner, vila, rehab mm men fick grönt kort att köra på med träning för vila kommer inte göra L7S1 problemet bättre utan det läker sig själv ändå. Så vi kör på då....om Ace blir kvar hos oss eller om han ska hitta ett nytt aktivt hem får vi se, tillsvidare stannar han här så vi kan röntga om ryggen till hösten igen och kolla hur det ser ut då. Ace 36 pannor - liten men naggande god  

Och sen kommer man alltid till det tråkiga....Vi har besökt Bus 2 vändor innan hos Krister, första när vi opererade i januari(3 roterade tillväxtzoner i frambenet som fick rätas upp och dras ihop så gott det gick med en spik), 6 veckor senare var vi tillbaka för att kolla hur op hade gått, ta bort spiken mm och det såg lovande ut, skelettet var starkt och det såg bra ut förutom en liten vridning av tassen och nybildat skelett som skapat en ful bula. Sen åkte vi på semester i 3 veckor, när vi kom hem så haltade fortfarande Bus och bulan var kvar, jag testade att sätta henne på strikt vila men ingen respons på det, samma hälta oavsett full aktivitet eller vila. 

För 1-2 veckor sen började armbågen att vrida ut sig och innan påsk kontaktade jag Krister för ett extra återbesök o kontroll pga detta och igår var det dags....av bara synen kunde Krister ana vad som hänt i benet...

Efter flera röntgenplåtar och granskning av dem och vad som hänt + genomgång av problematik i ben/armbåge, vilka åtgärder man kan sätta in, chans till förbättring efter operation + ev fler operationer som kan behövas mm(området för förra operationen var okej förutom den fula bulan) så tog jag det ledsamma beslutet att inte väcka Bus från narkosen.

Det känns förjävligt att behöva avsluta en så ung hunds liv(inte ens 7månader fyllda), hon är min bästa valp nånsin(ja bättre än halvbrorsan X till o med)....men i långa loppet är det rätt, det kommer bara ta lite tid innan jag är tillfreds med detta beslut    det hade aldrig blivit bra och vi hade bara skjutit problem och smärta på framtiden.

Team Extreme Burning Buzz

20130930-20140423 Rest In Peace älskade BUSunge  

Ibland bloggar man på som sjutton å använder bloggen som träningsdagbok, ibland går det tydligen månader! Tur att det var mars/april då det ändå inte händer skitmycket på den roliga fronten   i början av mars så var vi på Rottweilerklubbens rasspecial(årsmötesutställningen) vi visade bara syskonen från Kraftverkets Cocos o Caxe, båda placerade sig som 2:or i sina resp juniorklasser. 

Ankafaxxes(Belgien) och Stensby(Danmark) har fått valpar efter vår X som till och med hunnit flytta ut! Bilden nedan är på Ankafaxxes gänget, alla tikar utom Neo längst ut till höger som dessutom bor kvar på kenneln.

I mitten av April gick 8st av Türingens A-barn(också X som är pappa) sina MH, alla med 1:a på skott och lovord från beskrivaren om lovande bruksrottor! Argus ur den kullen visar tillsammans med sin duktiga förare Ylva sina framfötter minsann, inte ens 1 år fyllda så fick han LP1 och nu i höst uppflyttade till lägre och härom helgen uppflyttade till högre, jösses vad Ylva o Argus imponerar på oss!! Ett par till ur kullen har också vågat sig ut o tävlat med blandade resultat...Türingens - hundar som jobbar är en slogan som sitter som den ska på den kenneln!

Men sen...här nånstans i April började krånglet! Eller karma som vissa kallar det.

Vi åkte o titade på Dundra som gick sitt MH på Alvesta SK, känd mentalstatus med 1:a på skott, lite brister vid dumpe och spöke + hanteringen var ett jäkla trams där Dundra accepterar hela hanteringen men sedan kläpper med käftarna när testledaren tagit ett par steg därifrån.  Matte jobbar på med det tramset och så ser vi fram emot MT:t om ett par år. Som det ser ut idag så är hanteringen inte godkänd enl rottweilerklubbens avelskriterier så det är inte optimalt såklart, men vi får se vad Dundra visar i framtiden, hon har ju framtiden för sig med MT, tävlingar mm

Ace ur A-kullen köptes tillbaka för 5000kr från sin ägare då hon efter röntgen av ryggen inte ville ha honom kvar, veterinären hade konstaterat L7S1 och rekommenderade att undvika det som verkar ge honom ont(skydd, hopp?). Vill man tävla på hög nivå så funkar det såklart inte att ha en hund som har ont, så enkelt är det med det och matten satsar vidare med malle istället....det är ju inte den enda i rottisvärlden som övergett rasen för malle de sista åren, så inget konstigt med det. Man får ju helt klart lite mera gratis med en malle jämfört mot en rottweiler. 

Ace har varit hos oss i lite mer än en vecka nu och vi ser inga tecken på smärta eller försämrad rörelse mm, imorgon blir det en andra kontroll på artrokliniken i Söderköping och se vad Krister säger om Ace rygg. 

Ett par dagar efter att det bestämts att Ace ska köpas tillbaka så ringer Zegras nya hem(hon bodde där i ca 1,5 månad) och förklarar att det inte funkar längre pga arbetstider, långa dagar hemma med Zegra mm, så kvällen efter flyttade även hon hem igen. Att jag på söndagen sa i Alvesta att det varit så skönt att "bara ha 3 hundar hemma" ja det har jag fått surt ätit upp nu kan man säga  man ska inte ropa HEJ! Note to self på den....

Bus har blivit sämre.... Krister operade henne i januari och 6 veckor senare var vi tillbaka för att ta bort spikar, allt var lovande mm sen stack vi till Thailand men hon var himla halt när vi kom hem, jag trodde överansträgning när vi kom hem men oavsett om jag vilat henne eller tränat på så är hon lika halt och armbågen har börjat svullna å vika sig utåt....magkänslan är inte bra, Ossian anar det värsta medans jag HOPPAS HOPPAS HOPPAS