OM Caxemannen var liiiite trög sist vi körde upplet så hade absolut poletterna trillat ner den här gången!

Körde första vändan med våra små kampduttar och lärde mig en läxa sen sist så jag gick ut å lekte med Caxe å droppade den där ute, tillbaka nästan hela vägen och skickade - klockrent!

Körde 2 skick till med att få dutten utlagd men ändå så Caxe såg, raka vägen på båda gångerna!! Duktig kille vilken utveckling. 

lite vila medans de andra körde sina hundar(Therese, Diana, Lotta, Carina...Daniel var också med men hans hund var halt) å såklart en fikapaus...

Varv nummer 2 böt vi sak och tog en av Therese uppletande prylar, funkade lika bra det...minns inte om vi körde 2 eller 3 skick men hursom KLOCKERS och riktigt bra utveckling på Caxe! Han kommer in fint med alla sakerna också. 

Nästa gång: Kör en gå ut med honom, droppa! Nästa får nån lägga ut med retning, och allt funkar börja med att han inte får se när den läggs ut och ev lägg 2 ute på djupet. 

Vi körde ett pass lydnad i veckan också, nötte lite kontakt och nära position runt en bänk. Jag måste jobba med bakdelen och bakdelskontroll för den bara "åker med" just nu. Tror jag ska ta in honom å köra på en pall med framtassarna.... ska bara hitta tiden och energin till det, för just nu tar Bus all mental ork inne. 

Zegra har varit på "spa" i Arlöv i helgen, och levt familjehundliv...hon trivdes som fisken i vattnet, och familjen trivdes också, som det ser ut nu så blir de Zegras bonushem och kommer ta henne mer o mer så hon slipper stå här i hundgård nu när Bus är skadad. 

Nedan Caxemannen på Flenlägret!

Ja, det hann väl knappt gå 1 dygn innan vi fick ringa till Krister, skicka en filmsnutt på Bus och fråga så allt såg ok ut...man blir ju liiiite paranoid och benet är ju lite snett och tassen ser fortfarande "lös" ut, men det är ju inte så konsigt, senor mm är uttänjda och stabiliseringen har precis börjat. Allt såg enligt Krister helt normalt ut och det är ingen fara, det kommer ta tid. Men Krister är verkligen super....tittade på filmen direkt och ringde upp inom 5min!

Fick tipset att beställa ReDogs Carpalskydd av Krister, som vi kan använda utöver bandaget sen och i framtiden tills vi vet att allt är 100% återställt - ringde ReDog direkt så det kommer på posten idag!

Å så gjorde jag ÄNTLIGEN slag i saken och beställde oss en alldeles egen Novafon!!  Så nu ska jag bli bättre på att tänka förebyggande på alla hundarna, massage the "easy" way liksom   

http://www.redog.nu/index.php?route=product/product&path=61&product_id=102

Igår var det dags att byta bandaget på Bus och FY FAN som hon skrek......det gjorde såklart ont i tassen när bandaget som skyddat försvann, vi skulle ta bort bomull som fastnat och tvätta lite på såret...jo tjena! Både jag & Ossian tyckte det var hemskt och vi är inte blödiga egentligen! Men fy som det "sökte mig" ja å Ossian ännu mer!

Här är hon "fåntratten", hon är med oss på jobbet hela dagarna och i bilen, men hemma när vi behöver liiiite mentalpaus så är hon i sin hage av kompostgaller i hundrummet i vårt hus, för även om hon har ont å är halt så är det inget fel på energinivån       

Planerar just nu lite "mental återhämtning" för matte i helgen med skogsträning....Ossian o X ska tillbringa helgen i Danmark, tävla å träna står på deras schema.

110 mil, 16 timmar och 25 000kr fattigare - men himla mycket mer tillfreds!!

Krister Julinder och Artrokliniken i Söderköping, vilken service och mottagande! Herregud skickar ett kortfattat mail med info sent fredag kväll, har svar lördag morgon(som jag ser sent på lördagen) under söndagen är akuttid inbokad, Måndag kl10 i Söderköping.

04:00 rullade jag och Bus från Anderslöv mot Söderköping, knappt nån trafik eller problem så halv 10 var vi på plats efter ett par stopp längs vägen. 

Fylla i lite papper o så in med Bus som röntgades, Krister förklarade alla felställningar i benet, vad det leder till om man inte gör något åt det. Hon hade alltså så stora glipor så skelettet höll inte samman nedre delen av benet/tassen...det hade ALDRIG läkt ihop av sig själv utan hon hade trampat igenom sig hela tiden, benet var 30° vridet utåt, vilket hade lett till att delar av skelettet inte hade kunnat växa osv....ja avlivning är det som det hade lett till, hade vi kört på Malmös upplägg så hade vi 1. plågat hunden i flera månader 2. ändå fått avlivat henne. 

Krister gick igenom ingreppet, berättade om tidigare liknande op och hur de gått ... sen lämnades Bus på operation medans matte tog med sig datorn o körde till ett fik i Norrköping, några timmars dataknappande, sen ringde de!!

Operationen kändes lyckad sa Krister, han hade rätat upp tassen/benet så mycket han kunnat, en liiiiten felställning är kvar. Han har dragit ihop tillväxtzonerna så mycket det går och fäst ett stift för att hålla ihop allt i rätt vinkel mm, till vänster är det 2.9mm glapp och till höger näsan 5mm ... det ska räta till sig(i normala fall är det 0mm emellan)med tanke på hur mycket valpar växer osv. 

Hon har ett litet bandage som ska skydda benet, hon har två små stygn som ska tas om 10-14dgr. Nu är det 6 veckor till återbesöket och tills dess är det begränsat utrymme, "vila" i den mån det går. Hon får gå på tassen men inte hoppa å skutta osv.

SÅ HIMLA GLAD att vi tog beslutet att söka oss vidare, och att det för vår del inte känns som värsta grejen att ta sig till Söderköping för en sån här grej. Däremot är jag så JÄVLA FÖRBANNAD på Malmö Djursjukhus...om VI inte hade vetat bättre, eller litat blint på dom ihopp om att deras plan är den bästa så hade Bus inte ens haft en chans...vi hade  plågat henne till döden   

nedan det friska benet röntgat 7 januari på Malmö

nedan det skadade benet röntgat 7 januari på Malmö

nedan det skadade benet röntgat 13 januari i Söderköping OBS! spegelvänd bild i dålig mobilkvalitet

Tanken som slår mig på vägen in till djursjukhuset lördagen den 28 decemer är "ja men Soffie, va fan trodde du, 2013 är inte slut än" och precis så känns det. 

I mellandagarna hade vi besök och lördagen den 28/12 skulle vi in till emporia på julrean en sista sväng innan de skulle köra hem på söndagen, så medans de andra käkar frukost så tänkte jag "snabbrasta" hundarna här hemma å gå lilla rundan med Zegra, Caxe och Bus (Ossian och X var i Ängelholm på träning m IPO gänget) och 50m hemmifrån händer det SOM INTE FÅR HÄNDA och som är anledningen till att små valpar absolut inte ska umgås med större hundar. Caxe hamnar på efterkälken efter att ha "gjort ifrån sig" Zegra o Bus är lite snett framför mig när Caxe kommer springandes, jag säger lite högt "försiktigt!!" varpå lilla Bus vänder sig mot mig, Caxe toutchar till henne så hon snurrar 2 varv i leran och SKRIKER å sen är hon blockhalt direkt. Jag bär henne hem, in med Bus i bilburen, in med Zegra & Caxe i hundgården  å så tar jag in Bus i garaget och sätter ner henne, blockhalt, svullet framben å det står lite åt sidan(tänk fransysk tass)

In i köket, säga till besöker, ni måste passa Neo för jag måste köra in akut med Bus...jag tror hon har brutit benet, å 20min senare sitter vi på Malmö Djursjukhus. Undersöker, röntgar i vaket tillstånd(men tjena!) och i sövt tillstånd, sen blir det skena och stelbandage på hela benet och ordinerad vila i kombo med rimadyl. På måndagen ska vet återkomma efter att ha pratat med veterinär. 

Måndagen ringer veterinären som pratat med ortoped och de kan inte säga så mycket, Ossian kör in nån dag senare för röntgen och det ser inte bättre o inte sämre ut. 

Fredag - Therese gör återbesöket med röntgen mm eftersom vi är på MyDog, men jag vete 17 hur veterinären tänker för de sätter på ett mjukt bandage utan stöd?!?! På måndagen när vi kommer hem så ringer vi in akut och får tid hos ortoped på tisdagen. Ossian visar STORT MISSNÖJE och får tillslut träffa ortopeden efer röntgen och MR för att kontrollera diskar, minsik  mm som tack o lov klarat sig efter 4 dagars mjukt bandage.  Nytt bandage på med skena igen!

Fredag besök hos rehab för att prova ut och specialforma en ny "skena" med kardborreband mm....ja 10min hemma i hagen med tratt så har det ramlat av, under fredagen så fick vi sätta om det 4-5ggr SUCK!! Å här nånstans fick jag fanimej NOG av Malmö Djursjukhus!

Kontaktade Krister Julinder på http://www.animalartroclinic.se/ sen igår kväll, och tidigt imorse har han gett mig ett svar på mejlen att vi är välkomna efter helgen och lite kort hans tankar om skadan osv, GUD VA SKÖNT med en veterinär som vågar säga nått å inte irrar i blindo å har min hund som nått jäkla försöksobjekt!!

Det värsta  i allt är.....Bus är nått speciellt, tro mig, vi har haft många rottweilervalpar både egenuppfödda och inköpta de sista åren tillsammans jag och Ossian. Med Bus och hennes bror är nått extra, X var riktigt bra som valp, B-arna är jäkligt mycket bättre i allt de tar sig för!! VARFÖR HÄNDER sånt här en valp som man har EXTRA mycket tro och hopp på i både avel och tävling....jävla skit! Och det tar på en mentalt att inte ha en aning om vad sjutton man ska ta sig till!

Så 2013 var ett jäkla skitår ungefär vid den här tiden....men just nu känns 2014 MYCKET MYCKET tyngre!!

Idag behövdes det nått "annat" som kunde ta bort tankarna från Bus, om så bara i några timmar....lösningen på det SKOGEN!!

Vi träffades kl10 inne på Oxie för lite lydnad, jag, Therese, Carina, Patrik, Anna och Daniel.

Zegra fick vara ute lite samtidigt med några av de andra hundarna, visa hur man lär in tysksvängen, leka med sina favvobollar och springa lite agilitytunnlar. Det känns som Zegra får vara pensionär nu, sista valpkullen tog på henne fysiskt och hon har svårt att återhämta konditionen och även kroppsligt med muskler mm men man kanske kan lura nån annan att iaf köra rally med henne     

Caxemannen å jag, med tanke på att min mentala status sista dagarna har varit lite "nerverna utanpå" så var det inte läge för nått avancerat, vi körde lite skojgrejer som var helt nytt för Caxe som slalom mellan benen, att gå "fot" mellan mina ben å titta upp, detta körde vi genom folk mm lite ingångar, nån inkallning å lite kamplek med Patrik - lite lättsam trevlig helt oplanerad o planlös träning, precis så som man egentligen inte ska träna...men har man lämnat allt vad hjärnfunktion heter hemma så är det sån här träning det blir!

Lunch på Max å sedan avgång mot Svedala o uppletandeskogen, vi vallade en rätt smal ruta (men djup) eftersom alla hundarna är mer el mindre nybörjare. 

Zegra tycker ju detta är SVINKUL, hon frustrationsgnäller innan hon blir skickad...hon är så himla duktig på detta. FAN hon är verkligen en brukshund, tänk om jag satsat på det från dag 1 ist för IPO!!  är matten korkad får hunden lida!

Caxe då.....ja han fattade väl inte riktigt det här, Anna stod ute i rutan "död" men med ett öga på honom, de första två gångerna så springer han över grejen utan att riktigt fatta att det faktiskt är HAN som ska ta upp den     

men så tillslut så...sista skicket så plockar han upp å kommer in utan att Anna behövde vägleda honom, så nästa gång har han förhoppningsvis ett litet kom ihåg. Men om jag inte missminner mig så var halvbrorsan Beet lite konfunderad förra året men efter ett par gånger så lossna det. 

Hursom, dagen var vad den skulle - balsam för själen, nyladdade batterier när jag kom hem!!